Vilka kroppar hyllar vi inte?

Mitt senaste inlägg angående hur jag inte tror mer fokus på kroppen och hyllandet av “modiga” normsnygga kroppar hjälper oss krossa idealen och hetsen kring utseende väckte en del reaktioner och kritik. Sammanfattat så handlar kritiken om att även vita, smala och snygga tjejer måste få känna sig stolta över sin kropp och visa upp sig. Eftersom vi alla lider av idealen är det ett steg framåt för varje kvinna som hyllas och är stolt över sin kropp?

Jag tänkte bemöta den här kritiken nu genom att ställa en motfråga: vilka kvinnor och vilka kroppar hyllar vi inte? Vi pratar så mycket om hur det är bra eller dåligt att normkroppar hyllas. Det styrker min poäng på ett väldigt klart och smärtsamt sätt: debatten reduceras till hurvida redan hyllade och snygga tjejer ska få hyllas ännu mer eller inte? Vad hände med resten av befolkningen? Vilka är det vi aldrig pratar om eller hyllar? Vilka är det som helt enkelt aldrig får finnas eller ta plats?

Varför hyllar vi enbart smala, vita, sexiga, snygga, unga kvinnor och deras kroppar? Svar: för att dom tilltalar den manliga blicken. Mollys video där magen korvar sig när hon böjer sig ned är en fröjd för den manliga objektifierande blicken. Vi har en naken, solbränd, ung kvinna med “kurvorna på dom rätta ställena” (läs: ingen tjockis med bristningar) som är nöjd med sig själv! Om vi vill belysa strukturer och se hur normer håller oss i schack som rör patriarket och den manliga blicken måste vi alltid ställa frågan: vad händer om vi tar ett kliv utanför strukturen och normen? Vad händer då? Jag menar inte att det hade varit bättre om Molly var ännu större, äldre, rasifierad, tjock, trans eller på något annat sätt stack ut från normen, Molly är Molly och det är alldeles fantastiskt, fint och bra. Det jag menar är att genom att lägga fokus på normsnygga kroppar missar vi vad som sker med dom kvinnor som sticker ut dagligen och som dagligen möts av negativ respons och inte hyllningar.

En kvinnas kropp hyllas och lyfts upp som ett exempel på mod och styrka när den tilltalar den manliga blicken, när den inte upprör den eller ifrågasätter hur en kvinna egentligen ska se ut. När en kvinna tar ett steg utanför den manliga objektifierande blicken så motas hon snabbt tillbaka in i ledet. Ammande mammor som ett exempel, personer som ammar offentligt ses som äckliga, fel och gör sin omgivning obekväm. Varför? Jo för att det är en bröstbärare som gör något som inte är sexuellt tilltalande för män, hen ammar sitt barn, fokuset är inte alls på att behaga mannens blick, på att tilltala honom, mannen som konstruktion finns inte alls i den handlingen. Eftersom ammande bröstbärare tar ett steg utanför den objektifierande blicken möts de av hån och hat. Det pratas om hur äckligt det är att få bröst slängda i ansiktet på sig i offentliga rum fastän män annars aldrig klagar på att råka skymta ett bröst. Problemet är att det bröst som ammas inte är till för mannen, den är till för någon annan: barnet. Brösten i ett ickesexuelt sammanhang hatas eftersom dom inte är sexualiserade på ett sånt sätt som behagar den manliga blicken i samhället. Det tar ifrån mannen makten att objektifiera kvinnokroppen på deras egna villkor.

Andra exempel där kvinnor som ställer sig utanför den objektifierande, manliga blicken är kvinnor som lägger ut bilder på sig själva på sina egna villkor. Jag tänker här på tjocka kvinnor som vägrar be om ursäkt hur de ser ut, rasifierade kvinnor, transkvinnor, kvinnor vars kropp inte är normfungerande, jag tänker även på kvinnor som lägger ut selfies där de poserar och jag tänker på kvinnor som klär sig utmanande på ett sätt som inte passar män. Så fort en kvinna gör något med sin kropp som inte är till för att behaga mannens blick så får hon höra att det är fel, äckligt och borde åtgärdas snarast. En kvinna får aldrig ta kontrollen över hur hon porträtteras utan måste alltid vara till för mannen att njuta av. Njuter inte mannen så är kvinnan äcklig. Det här leder till att en kvinna får vara nöjd så länge den manliga blicken är tillfredställd. Det är därför vi säger att Molly är modig som är naken trots magen som korvar sig, vi vill så gärna be om ursäkt för den där imprefektionen för att vi vet att den kanske hade kunnat störa den manliga blicken. Nu kanske ni som läser det här tänker – men det finns ju faktiskt kampanjer där vi får se större kvinnor? Det finns företag som försöker lyfta fram olika kroppar? Där har jag en sak att säga: retuscherade större kvinnor tillfredställer fortfarande den manliga blicken. Det finns inga celluliter, synliga blodådror, hängbröst eller annat som på något vis skvallrar om att det här är en bild tagen av kvinnor för kvinnor. Möjligtvis kan vi hitta en retuscherat mysveck på magen men det är allt.

Hur gör vi för att förändra det här då? Jo, vi ställer oss helt enkelt utanför systemet. Vi vägrar hylla kroppar, vi vägrar ge kroppen ett sånt stort fokus och framförallt så låter vi den vara. Vi gör den till något helt sekundärt och oviktigt. Vi hittar strategier och förhållningssätt mot utseendeidealen och hetsen. Vi måste börja förhålla oss mot normer och strukturer iställer för att förhålla oss till dom.  Så länge som vi spelar med så kommer vi inte undan. För i helvete: en mage som korvar sig? Om vi anser det här vara revolutionerande så är vi illa ute. Vi kan inte låta en mage som korvar sig när vi böjer oss ned vara starten för någon slags frigörelse, vi har ju mentalt redan kommit längre än så, vi kliver utanför den manliga blicken och bestämmer att startskottet är att vi skiter i den där förbannade kroppen nu.