Diskussioner/debatter som rör rasism och antirasism verkar idag ha en inbyggd mekanism som gör att “rasism mot vita” argumentet ploppar upp så fort rasifierade försöker analysera och benämna sitt eget förtryck. Det är nästan som magi och det slår aldrig fel. Det finns alltid en eller flera som säger “men det finns ju rasism mot vita”. Diskussionen eller debatten urartar då i att handla om hurvida rasism mot vita finns, hurvida det här är ett stort eller litet problem och avslutas med att vi alla ändå har det svårt, hat är fel oavsett vem det kommer ifrån, låt oss alla ta varandras händer, ställa oss runt en lägereld någonstans vid nåns pappas semesterstuga och sjunga WE SHALL OVERCOME.
Det som utlöser mekanismen kring tankevurpan som är rasism mot vita (även populärt kallat för omvänd rasism) verkar vara förvirringen kring begreppet rasism och rasfördomar. Rasfördomar och rasism bär vi alla på. Vi har alla fördomar och förutfattade meningar mot en grupp som inte är som vi eller som oss. Vissa av dessa fördomar sitter grupper med makt i samhället på och då blir en rasfördom istället struturell rasism Det betyder inte att det inte finns fördomar mot grupper/människor med makt eller att alla med makt sitter på alla fördomar. Det innebär att det är enbart någon med inflytande som har makten att skada någon med sina fördomar. Fördomar är självklart dåligt och något vi alla borde jobba bort inom oss själva och andra men det är däremot skillnad på en fördom utan strukturell makt och förankring och en fördom som bygger på strukturell och systematisk rasism.
En annan aspekt som ibland kommer upp i diskussioner är rasism mot svenskar. Rasism mot svenskar är rasistiskt i sig på så vis att det hävdar att det finns bara en typ av människor som kan vara svenska. Är inte jag svensk? Som bott i Sverige sedan jag var fem år gammal och har ett svenskt pass. Ändå så pekas rasifierade ut som rasister mot svenskar när debatten kring rasism och antirasism förs.
För att något ska vara rasistiskt så måste det ha en struktur, alla fördomar är inte rasism, däremot finns det självklart rasfördomar men dessa har inte alltid strukturell kraft eller makt. Om vi följer det här resonemanget så kan vi se att även de mest privilegiade personerna i samhället kan utsättas för rasfördomar. Det blir alltså fullt möjligt att få en vit, svensk man att må dåligt över att han är en vit, svensk man. Någon som är rasifierad kan vara elak mot en vit, svensk man enbart för att den personen ogillar vita, svenska män. Är det rasism eller är det en rasfördom? Sårade känslor är inte förtryck, dåliga erfarenheter är nödvändigtvis inte förtryck, varför? Jo, för att något ska vara ett förtryck så måste den som utsätter dig för förtryck sitta på någon sorts makt i samhället, på något vis vara högre än dig i hierarkin i samhället och därmed så blir den fördomen som riktas mot dig sanning. Om vi inte hade rasistiska strukturer, det vill säga att vissa grupper/personer missgynnas medan andra gymmas så skulle vi ju inte ha rasism utan bara fördomar. Rasism bygger på att en grupp vinner makt och inflytande genom att en annan grupp förlorar makt och inflytande. Rasism är inte något som enbart sker mellan individer.
Hur blir en fördom en sanning i samhället då? Genom strukturer som reproducerar och ger fördomen validering och verklighetsförankring. Jag som rasifierad kvinna kan skrika mig blå att jag hatar vita, svenska män. Vad blir effekterna av mitt agerande och av mina åsikter? Vem skadar det? Skadar det vita, svenska män eller skadar det egentligen mig? Mitt hypotetiska hat mot vita, svenska män har ingen verklighetsförankring och skulle enbart leda till att jag själv inte får något jobb eller blir socialt bestraffad på ett ekonomiskt, socialt eller kulturellt sätt exempelvis. Det gör mig till en person som ogillar vita, svenska män, varken mer eller mindre. Vita, svenska män kommer inte få mindre jobb, social status, halkla den på den ekonomiska stegen eller utsättas för hatbrott hur mycket jag än hatar dom. Vad händer när vita, svenska män hatar på olika grupper i samhället? Dom hamnar i riksdagen och får bestämma på vilket sätt livet för alla oss andra ska bli svårare samt hur våra rättigheter ska inskränktas.
AmraHamra 
Jättebra text, det är något jag tänkt en del på att jag tror en del av det stora problemen när en diskuterar rasism är just att vi så lätt blandar ihop strukturell rasism med rasism på individnivå (det som du texten kallar rasfördomar, vilket kanske är ett bättre begrepp?). Särskillt eftersom många aktivister/politiskt medvetena menar det första och mkt “vanligt folk” menar det senare. Jag har rasifierade vänner som klagar på att en del av deras kompisar är så rasistiska (i bemärkelsen väldigt negativa fördomar mot en hel folkgrupp) mot svenskar, så tanken om omvänd rasism är väl inte enbart något som vita bär på. Kanske borde en sluta benämna det som rasism och börja prata rasfördomar i de fallen, kanske borde en tydliggöra skillnaden mellan olika sorters rasism (strukturell vs. individnivå) men det är iaf en begreppsförvirring som gör diskussionen om rasism svår att ta.
Är du helt säker på att det inte är hos dig som begreppsförvirringen råder? Huruvida det heter rasism eller rasfördomar är ju ingen åsiktsfråga där man kan ta sig tolkningsföreträde bara för att man är rasifierad. De är ord med tillhörande, befintliga definitioner och vill man använda dem på ett nytt, eget sätt så står det en fritt men då bör man betänka att man kan komma att bli missförstådd, vilket knappast resulterar i konstruktiva och givande samtal.
Det finns rasism och det finns strukturell rasism. Att man erkänner den rasism som inte är strukturell kommer inte att göra strukturell rasism mindre allvarsam och destruktiv. Värt att betänka är ju att strukturer är något som uppstår med tiden. Att vägra se rasism innan den blivit strukturell hjälper ingen, att våga se den däremot kan vara en väldigt bra sak då vi kan bekämpa den innan strukturerna och maktförhållandena befästs som traditioner i samhället.
Så himla bra!! Delat på Feministiska bloggar! 🙂 Kram