Igår skrev en vän om en händelse som utspelade sig i Stockholm när vi var ute tillsammans. Vi satt på en pub och bara umgicks och pratade, visade väldigt tydligt med vårt kroppspråk att vi inte var intresserade av sällskap och framförallt inte på något sätt sökte kontakt med män. Under kvällen så satte sig män vid vårt bord på löpande band, försökte prata, försökte få vår uppmärksamhet, gav oss sliskiga komplimanger, tog på oss och vad vi än gjorde, oavsett om vi skrek MEN GÅ HÄRIFRÅN eller sa att vi var tillsammans så funkade det inte, de bara fortsatte. Jag försökte gå på toaletten bara för att i kön bli stoppad av två män som säkert ett tiotal gånger frågade mig om jag som var så snygg inte skulle hänga med på efterfest fastän jag efter varje gång sa – nej, lämna mig ifred jag vill inte prata med er. Det verkade som att ingen av dessa män ens tänkte tanken att vi kanske bara var två personer som inte var intresserade av deras klibbga och raggande sällskap, att vi bara ville få existerar och umgås med varandra. Vi var kvinnor ensamma utan sällskap av män vilket verkar vara grönt ljus för alla sorters närmanden och kontaktsökande. Jag hade totalt glömt bort händelserna tills jag såg min väns statusuppdatering eftersom jag helt ärligt är så van vid att män tar sig friheter när jag är ute att det längre inte är något jag ser som konstigt. Jag skulle nog reagera mer på att INTE bli trakasserad och se det som ett undantag vilket i sig är väldigt tragiskt.
För många kvinnor är mäns beteende i offentliga rum ett stort problem och det här gränslösa och krävande beteendet verkar förstärkas så fort en befinner sig i krogmiljö av något slag där alla kvinnor förvandlas till laglösa byten som likt djur ska fångas in och släpas med hem.
Det som jag alltid finner så häpnadsväckande är att när en som kvinna tar upp det här, tar upp att män sysslar med sexuella trakasserier, fysiskt våld, hot eller bara rent allmänt oönskat och obekvämt beteende på krogen regelbundet så möts en av en dubbelbestraffande norm. När kvinnor, vare sig de är feminister eller inte tar upp att de är rädda för män på krogen eller i andra offentliga sammanhang så är det väldigt vanligt att mötas av – men alla män är inte såna, du har bara haft otur och mött idioter. Det stämmer säkert, det verkar ju onekligen som att en måste vara rätt dum för att inte förstå att nej är ett nej och att det borde räcka för att avfärda någons oönskade sällskap men då undrar jag, är alla män dumma? Jag känner nämligen ingen kvinna som INTE blivit trakasserad på krogen eller när hon varit ute. Känner ingen kvinna som vittnat om att varje gång hon sagt nej så har det räckt, att han bara gått därifrån, utan tjat, utan följdfrågor och kommentarer som – ”men varför inte, kom igen nu, bara en drink, vi kan väl snacka lite bara?, vem fan tror du att du är egentligen, dra åt helvete då din fula hora”. När en som kvinna påpekar det här, att nej det handlar inte om enstaka idioter utan det här är ett utbrett strukturellt problem som är socialt accepterat och som upprätthålls av män själva så blir en istället kallad för ”manshatare”, en person som dömer andra utifrån deras kön eftersom en antar att alla män är såna istället för att ge dom en chans.
Samtidigt som en blir kallad för ”manshatare” för att en är rädd för män på krogen och i offentliga sammanhang då som jag nämnde innan: alla kvinnor blir trakasserade, så ska en som kvinna samtidigt vara beredd och redo för att män kan är idioter när en vistas ute. Den våldtäkdskultur vi har i Sverige visar väldigt tydligt på det då allt ansvar läggs på offret. Hur full var hon? Vad hade hon på sig? Flörtade hon? Sa hon först ja och sen under kvällen nej? Slutsatsen blir att: kvinnor som betraktar män som farliga är manshatare då ”inte alla män är farliga” men samtidigt så förväntas vi ständigt vara på vår vakt, begränsa vårt rörelseutrymme, kläder, beteende, sexualitet osv eftersom män inte kan kontrollera sig när de är ute. Män blir alltså arga på kvinnor som är rädda för män och sen arga på kvinnor som fallit offer för män eftersom de borde vetat bättre och inte försatt sig i den situationen från början. Dubbelbestraffning i sin renaste form.
Jag har en lösning på problemet. Vad sägs som att ni män som grupp bara slutar upp med det här eller alternativt stannar inne om ni känner att ni inte kan kontrollera er bland kvinnor när ni går ut?
AmraHamra 
❤ underbart att du skriver en så träffande "analys" – för precis som du säger att det vardagsmat om man är kvinna i en krogmiljö.
Min upplevelse är också den att män tycks tro att en kvinna som säger att hon inte är intresserad, är svårflörtad och behöver lite "förarbete" (som jag kommenterat på FB så bestod min förra umgängeskrets till 90% av sexistiska idioter)
De männen jag hade runt mig då hade olika taktiker och strategier för att få en tjej på fall, målet var alltid att få hem henne eller följa med henne hem, ligga och dra. För om du var kvar när hon vaknade läste hon in en massa skit i det (för alla tjejer är ju sådana, efter ett knull är vi redo för bröllop)
Jag fann det alltid obehagligt hur mitt ex kunde sitta och prata om hur man bäst fjäskade in sig hos en snygg bimbo, hur mycket pengar som var okej att spendera innan man fick ge upp, att det ibland var smartare att ta den fula tjejen som garanterat skulle följa med vem som helst av tacksamhet eftersom en fula aldrig blir vald annars – helt sjuka jävla samtal, teorier och tyvärr också genomförda handlingar.
Varför?
Sitter det allvarligt ett gäng kvinnor och uttalar sig om män på samma sätt?
– Men Sara du måste ju raka benen så att snubben känner hur len du är när ni dansar sen! Annars blir det ju inget ligga för dig om du är skäggig!
– Anna, tryck i en strumpa i vardera BH-kupa så kommer du garanterat få sällskap inatt!
– Om någon vill bjuda så ta en stark men billig skitdrink, snubbar hatar dyra tjejer!
Sure, det finns förberedelser för de som i första hand vill träffa en partner, tillfällig eller ej, men jag har nog aldrig hört samma slags upplägg, planering och smutsiga objektifiering från kvinnor gällande män. Inte ens exemplen ovan, möjligtvis att vi kunnat stå ett gäng tjejer och bedömt varandras kläder och kanske hävt ur oss komplimanger om varandras utseende. Dock har jag hört många som åpekat hur de ska prata, le, röra sig, vad de ska säga och inte svara på, vilka miner som är attraktiva, hur de ska bibehålla sin värdighet utan att tråka ut osv…. Alltså dubbel-bestraffning skulle jag vilja säga. "Hur får jag en karl på kroken – jo, jag förnekar allt som gör mig till en person så jag lättare kan misstas för att vara ett objekt."
Okej nu blev det långt men det här inlägget drog igång mig och jag hoppas jag fått fram min poäng utan att ha dribblat runt med massa misslyckade påståenden och generaliseringar!!
Kram!
“Min upplevelse är också den att män tycks tro att en kvinna som säger att hon inte är intresserad, är svårflörtad och behöver lite ‘förarbete'” – Den här meningen är så spot on. Det är precis så jag upplever det också. Att säga “nej”, “jag är upptagen” eller “gå härifrån” hjälper liksom inte (det är ju en del av “kvinnans spel”).
Precis. Spelar inte så stor roll vad kvinnor säger egentligen då allt kan tolkas till mannens fördel dvs att han får fortsätta tjata och ragga.
Väldigt bra kommentar! Tycker du var spot on gällande allt!
Det du beskriver är absolut en förkastlig del av mansrollen. Men andra sidan av myntet är att det i kvinnorollen ingår att spela svårfångad. Att män har svårt att ta ett nej är därför inte det minsta förvånande. Eftersom de lärt sig att ett nej ofta blir ett ja efter lite sockrande/trakasserier.
Båda könsrollerna måste förändras för att någon ljusning ska ses. Jag tror att mansrollen på den här punkten kausalt följer kvinnorollen, men det kan säkert finnas samband åt andra hållet också.
Att män antar att kvinnor är svårflörtade när de sagt nej är knappast en del i kvinnorollen utan en del i den manligarollen som inte kan ta ett nej. Kvinnor som är intresserade kommer inte skrika nej eller be dig gå därifrån de kommer bete sig som att de är intresserade. Om det är så att ett nej blivit ett ja så kanske en som man kan fråga sig om det inte är så att det blivit ett ja eftersom kvinnor känner att det är obekvämt att behöva försvara sig så mycket att de till slut ger upp. Väldigt många upplever att de känner sig tvingade att ge män uppmärksamhet för att de inte ska bli jobbiga eller otrevliga, ibland även våldsamma.
Fast ett “nej” blir inte alltid ett “ja” – ett “nej” blir ett “okej då”. Jag orkar inte ens tänka på hur många gånger killar (ofta berusade) kommer fram och vill prata. Först försöker jag visa att jag verkligen inte är intresserad, men när de sätter siig extra nära så blir jag faktiskt lite rädd. Hur skulle han reagera om jag snäste av honom och bad honom dra?Jag har inte bett om den här situatione och jag vet faktiskt inte om jag klarar den. Så då sitter jag där, och lyssnar på honom skrattar till ibland och önskar att han bara kunde dra.
Jag har själv upplevt det och jag tror det är rätt vanligt. En vågar inte snäsa av någon eftersom en inte vet hur mannen kommer reagera så då sitter kvinnan där och är lite trevlig och hoppas han ska försvinna. Mannen skiter i att läsa av signaler och tar det istället som ett ursäkt att fortsätta bete sig svinigt.
Jag sitter här och blir imponerad av hur väl du lyckas formulera den konstiga inställning män har när de betraktar kvinnor som villebråd som de har rätt att bruka som de behagar. Blir samtidigt så ledsen att jag nästan blir tårögd över att vi inte har kommit ifrån det vidriga beteendet fast det är år 2014!
tack så mycket! Jag blir själv mest ledsen över att så många kvinnor känner igen sig i texten och upplever exakt samma saker! Önskar vi kunde börja prata om det här som ett strukturellt manligt problem.
Hittade precis din blogg och sträckläser as we speak. Så himla mycket vettigt ❤
Åh tack så mycket fina du!
Jag känner igen det väl. De sliskiga kommentarerna, oviljan av att bara lämna mig ifred och tjatet. Jag tillhör dock snäsarna. Jag fräser av dem, och det spelar ingen roll vem de är. Är de för närgångna så markerar jag tydligt fysiskt att det inte är okej, och är de framfusiga så markerar jag med röst och en ytterst otrevlig ton. Detta har inte en enda gång lett till att jag blivit kallad vare sig hora eller flata, så jag har verkligen hittat MITT personliga framgångsrecept på det 🙂 Och nej, jag har aldrig blivit rädd av att snäsa av någon, för jag vet att om de ‘ger igen’, är det de som får det värst. Det ska däremot inte behöva vara så. Man ska inte behöva vare sig vara otrevlig eller snäsa, allra minst slåss. Det behöver ändras på! 🙂
Precis som du säger, detta har nog alla tjejer råkat ut för. Så stört att det ska behöva vara så. Och att redan i detta stadium så uppfattas tydligen inte ordet “nej”..
Jag har precis startat en ny Facebooksida som heter Feministiska bloggar (https://www.facebook.com/feministiskabloggar) och har delat detta inlägg där. Hoppa det var ok! Sidan är tänkt som en plattform för att samla intressanta och feministiska blogginlägg för att nå ut till fler.
Det går jättebra! ska kika på sidan också!
Kul! 🙂