Den kvinnliga förebilden

Jag har under den senaste tiden verkligen tänkt på hur kroppar som uppfattas som kvinnliga behandlas i jämförelse med kroppar som uppfattas som manliga. Vill ni läsa vad jag skrivit innan så kan ni klicka här, här, här och här.

Jag tänkte att vi nu ska prata om det här med att vara en förebild. Vem blir en förebild? Varför blir vissa förebilder för ett visst utseende ideal och andra inte? Hur blir någon en förebild egentligen? Det jag har märkt är att män (räknar inte modeller eller människor som på andra sätt får betalt för att visa upp sin kropp) blir förebilder för vad de gör, vad de uppnår, deras aktiva arbeta oavsett hur de ser ut. Deras handlingar är i större grad separerade från deras utseenden. Mäns handlingar, arbeten och vad de faktiskt säger är det andra tar till sig, ser och lyssnar på. Plura som står och lagar mat i sitt eget program beskrivs som en skön man, avslappnad, han kan ta en drink, umgås med vänner och laga mat. Det som ligger i fokus är stämningen som skapas där i Pluras kök, Plura själv bedöms utifrån vad han gör och säger, inte för hur han ser ut. Plura har ett värde som människa, som en individ, som en person oavsett hur han ser ut.

Vad är då skillnaden mellan hur Plura och alla andra män behandlas och hur kvinnor behandlas? När LadyDahmer  och andra kvinnor skriver om hur det är att leva som tjock i dagens samhälle eller lägger upp bilder på sig själv så diskuteras inte vad dessa personer skrivit utan hur de ser ut. Lady Dahmer anklagas exempelvis för att förespråka ett osunt ideal, med sin blotta uppenbarelse så förespråkar en kvinna ett visst utseendeideal och förlorar totalt sitt värde som människa. Jag har aldrig hört någon tycka att exempelvis Plura är för tjock för att stå i TV där han både dricker alkohol och lagar “onyttig” mat. Vi fokuserar på Plura som person, vad han har att tillföra. hans utseende är helt sekundärt eller inte alls med på kartan. När kvinnor sysslar med saker, vad somhelst egentligen så är de aldrig frikopplade från sin egen yta. Vi bedömmer kvinnors intellekt och kapacitete utifrån hur de ser ut. Jag läste att den kvinnliga programldaren för Eurovision finalen som var nu i helgen fått mycket kritik för att hon varit för smal, att det var fel att ha henne på scen då hennes kropp förespråkade skeva ideal och med det var hon en dålig förebild. Ingen diskuterade de manliga programledarna och hurvida en är en bra förebild att ha skägg, kostym, glasögon ja whatever, fokuset låg bara på hennes utseende och hur hon skötte sin roll som programedare spelade ingen roll då hon med sin blotta uppenbarelse var en dålig förebild.

Om vi fortsätter med jämförelsen kring kvinnliga vs manliga TV kockar ett litet tag till så ser vi att kvinnor och män inte behandlas olika för att deras yrke eller sysselsättning skiljer sig  utan bemötandet skiljer sig även när det gäller samma yrken. Om vi tar Nigella Lawson och Leila som är TV kockar, båda räknas som “kurviga kvinnor” enligt media. De skulle aldrig ens få vara i rutan om de inte drog ett patriarkalt chokladöverdrag över sig. Deras utseende, det faktum att de av män ses som knullbara är ett sätt att ursäkta sin storlek, hade de varit större, hade de stått där med en pondus mage med en öl i handen, hade då fått vara på TV alls? Det är härifrån hela “sexigt med kvinnor med aptit” och “vem vill ha en brud som bara beställer in sallad” kommer ifrån. Du får som kvinna äta hur mycket du vill, det enda kriteriet är att du fortfarande är knullbar i mäns och medias ögon. Det här är en värld män aldrig behöver förhålla sig till då de ses som individer och inte som utseenden. Objektifikationen av manliga kroppar genomsyrar inte alla delar av samhället, de får ha frizoner.

En kvinna är alltid sitt utseende först och främst. Om hennes utseende godkänns av patriarket och dess normer och krav på hur en kvinna ska se ut så valideras hon mer som person. Hennes personlighet och hur den uppfattas, värdesätts står alltså i direkt proportion till hennes utseende. Kvinnor är även alltid förebilder, vare sig de vill det eller inte. Kvinnor som lägger ut bilder på sig själva (speciellt om de har mage att vara normbrytande, hur vågar du synas om du inte är vit eller smal!?) bestraffas hårt om de inte faller normen i smaken. En tjock kvinna som utan att kommentera sitt utseende, utan att ursäkta det bara lägger upp en bild på sig själv kommer ses som en dålig förebild och en fetmaförespråkare. Det här gäller inte enbart kvinnor som av samhället anses vara tjocka utan det gäller till en viss längd alla kvinnor som bara existerar utan att konstant ursäkta, prata om eller referera till sitt utseende.

Väldigt ofta när jag skriver om ämnen som rör den kvinnliga kroppen så får jag alltid liknande frågor. Men varför bryr ni er tjejer så mycket? Vem säger att ni måste banta? Eller helt enkelt: det är inte sant, jag har aldrig lagt märke till det här, det är lika jobbigt för män, smala, vita, aliens att leva i dagens samhälle. Eftersom bevis för att patriarket existerar verkar vara populärt tänkte jag den här gången vara snäll och ge ett exempel. 2013 vann den 28 åriga franskan Marion Bartoli Wimbledon i tennis. Här är reaktionerna hon fick. Spoilervarning: hon anses för ful och fet för att vinna en tävling i tennis.

Det är värt att nämna att rasifierade personer döms för sitt utseende oavsett sin storlek. Rasifierade personer anses ofta vara exotiska, tempramentsfulla, vilda osv som om vår hud på något sätt säger något om vår personlighet. Precis som tjocka kvinnor anses vara lata, äckliga och slöa så kan de rasifierade kroppen ses som hotfull, bakåtsträvande, konservativ, som om någons utseende på något sätt ger en person vissa egenskaper som kommer med att föddas in i en ickevit kropp.

Det finns en viss dubbelbestraffning i att ses som ett hot när en är för stor och som svag när en är för liten.Kvinnor som tar plats, som inte ursäktar sitt utseende får utstå väldigt mycket hat medan kvinnor som är små, smala och nätta förminskas och tas inte på allvar. Slutsatsen blir så att oavsett hur kvinnor ser ut (även om en faktiskt behandlas bättre och har fler privilegier som smal och vit) så är det kvinnans utseende som avgör om de tas på allvar. Kvinnan är aldrig en individ, en person med åsikter, ambitioner, passion och drivkraft utan hon är alltid ett objekt som bedöms av subjketet (mannen).