Jag förstår mig inte på mig själv ibland. Jag älskar Eurovision och gör en stor sak av att se det varje år. Varje år så är Eurovision en orgie av rasism, sexism, Cultural Appropriation (så det skriker om det) och transfobi. Varje år blir jag provocerad. Varje år rantar jag dagen efter om allt som var fel. I år är inget undantag. Jag gillar att plåga mig själv. Här kommer några tankar om gårdagens program, artisterna samt vad jag tycker om kritiken vissa länder får.
1. Hatet mot Ryssland.
Artisterna som representerade Ryssland buades ur så fort de intog scenen, fick poäng eller ens syntes i bild. Mitt Twitter och Fb flöde fullkomligt exploderade igår med meddelanden från icke ryssar som uttryckte sig väldigt nedsättande mot Ryssland och det ryska folket i allmänhet. Att kritisera Ryssland och den politik landet för är mer än befogat, att däremot kritisera och skriva rätt rasistiska uttalanden om ett helt land och dess folk är fel. Vi har på något sätt hamnat i en situation där det är okej att skriva “jävla ryssar och jävla skitland” och jag undrar – när blev den enskilde ryssen en öppen måltavla? När blev det okej att uttrycka sig såhär?
Min vän från Ryssland skriver såhär om det hela:
” En vill ju bara hålla en föreläsning om hur splittrat och trasigt landet är och vad allt beror på och hur annorlunda demografin är från Sverige men en orkar inte pga. skam. “
Det är bra att komma ihåg att ryssarna själva med all säkerhet inte enhetligt håller med sina makthavare och samtidigt skäms för det som sker i landet just nu. Det är också bra att komma ihåg att varje gång kritik eskalerar från att kritiserar system, politik och makthavare till att uttala sig fördomsfullt om ett folk så har det gått för långt och hamnat väldigt snett. Kom ihåg, vi är rätt bra på att hata på HBTQ personer i Sverige och står inte fläckfria här heller.
1. Polen och brösten
Som feminist så tror jag först och främst på kvinnans fria val, valet hon gör må vara sprunget ur patriarkala strukturer men det är fortfarande ett val och ett val som inte bör kritiseras på individnivå utan ur en normkritisk och strukturell synpunkt. Jag kände mig igår väldigt besviken över att se så många uttala sig inte bara väldigt rasistiskt om polska kvinnor men också sexistiskt om kvinnor rent allmänt. Vad hände egentligen med systerskapet? Vad hände med att vi alla lever i en patriarkal värld och försöker överleva i den så gott det går? Det som förvånade mig över kommentarer så som “fan vad sexistiska Polen är, hur kan de skicka såna bidrag, hur kan de klä sig sådär” var att det var så otroligt osolidariskt. Det var inte heller särskilt feministiskt att lägga allt ansvar på dessa kvinnor som stod på scen. Väldigt mycket shameande och victim blaiming över det hela. Polens bidrag var problematiskt men jag tycker vi bör rikta kritiken där den hör hemma, mot de patriarkala strukturer och normer som gör att såna bidrag fortfarande säljer och blir populära – skippa hånet mot kvinnorna som stod på scenen.
3. Conchita
Det har redan skrivits och sagts hur mycket somhelst sen igår så jag ska inte upprepa något. Jag vill bara tilläga att även om Conchita är en dragqueen, dvs rollen som kvinna är just en roll vilket inte gör en till en transperson automatiskt så tror jag den segern visar på en ny utveckling i Europa. Vi lever i en tid då högerextrema och nazistiska partier får ett allt starkare fäste och politik i alla delar av kontinenten. Samtidigt som den här otroligt oroväckande och skrämmande utvecklingen sker så vinner en person som Conchita Eurovision, det inger lite hopp, det sprider lite ljus och det för utvecklingen bort från allt det där skrämmande som pågår just nu. En sista sak: hörni, det går alldeles utmärkt att se Conchita som en positiv och bra förebild utan att göra henne till en talesperson/representant för hela transrörelsen för alla och transpersoner. Det är också lite konstigt att anta att alla transpersoner har samma mål, agenda och politiska åsikter. Conchita är en förebild för vissa och för andra inte.
4. Cultural Appropriation
Hela programet genomsyrades av det och det blir alldeles för långt och invecklat om jag ska gå igenom allt men en sak tänker jag ta upp. Var det någon av er som märkte hur programledarna gång på gång gjorde sig roliga över olika asiatiska kulturer? Hur en av dom i slutet till slut kom ut klädd i traditionella kläder och alla skrattade? Jag har inte tolkningsföreträde här så läs gärna det här inlägget om det som är riktigt bra och förklarar vad som var så fel med det: Two piss in a pot
Om vi vill att Europa ska gå mot en ljusare utveckling så har vi faktiskt en sak vi alla kan göra på individnivå. Gå och rösta i EU valet, släng inte bort din röst, gör din röst hörd och rösta på antirasistiska representanter för ett mer medmänskligt Europa.
AmraHamra 