Jag och Ninni från Glitterblaster har gjort en varsin lista (se länkan till Ninnis lista längst ned!) på allt dumt och rasistiskt vi har fått kastat på oss av vita priviligerade människor. Tanken med det här ”projektet” är att visa svart på vitt hur en rasifierads verklighet i Sverige ser ut idag. Vi tar upp direkt och indirekt rasism, fördomar, stora som små. Vi vill visa att rasism inte är något som andra sysslar med, något som sker på Flashback eller i det dolda. Det sker ute i det offentliga, i det privata och det påverkar en stor del av Sveriges befolkning dagligen. Texten kommer uppdateras allteftersom. Vi hoppas på att fler rasifierade hakar på! Det är dags att vi öppnar ögonen för folk om vår verklighet.
Här kommer några av sakerna jag fått höra/uppleva genom åren i Sverige.
”Jag tycker köttätare är lika illa som rasister och nazister”. Sagt av flera vita som med all säkerhet inte utsätts för rasism särskilt ofta. Det är otroligt privilegiat att kunna likställa indirekt förtryck och göra det till ett förtryck mot sig själv. Det är också väldigt frustrerande att se hur vita blandar ihop och buntar ihop alla förtryck i ett och gör det till sitt eget.
”Varför äter inte du griskött?” Vad händer om du äter griskött? Får du stryk hemma om du äter griskött? Kan du dö om du äter griskött? Hur vet du att du inte gillar griskött? Du har ju aldrig smakat! Va?! Menar du att du aldrig ätit BACON? Alltså du missar så mycket som inte äter griskött? Tror du griskött är ondskefullt? Äter du inte griskött för att du är super religiös? – Ja, ni ser, det här med icke ätandet av griskött verkar väcka så många frågor.
”Får du gifta dig med vem du vill”? Är dina föräldrar stränga? Slår din pappa dig? Får den här frågan fortfarande, även om min primärpartner är med mig. Folk antar alltid att jag på något sätt är mer förtryckt enbart baserat på landet jag kommer ifrån och religionen jag tillhör. Tänk er problematiken åt andra hållet, om en nu har problem i sin familj (som folk faktiskt har oavsett bakgrund): hur många från andra kulturer som faktiskt inte vågar säga något negativt om sin familj på grund av fördomarna som finns? Rädslan över att folk helt enkelt kommer säga “ja, hennes pappa slår väl henne för att de är muslimer”. Det är en sådan dubbelbestraffning i det här.
”Ber du fem gånger om dagen”? Får den här frågan långt efter att folk lärt känna mig och uppenbarligen kan se att jag inte ber fem gånger om dagen. Muslimer är långt ifrån en homogen grupp.
”Vad är det här för utländsk mat? Det luktar så konstigt” – Sagt av en förälder på en skolutflykt samtidigt som hon visar min matlåda för alla i klassen med äcklad min. Jag hade tagit med mig mat hemifrån för att skolan inte ville erbjuda fläskfritt alternativ. Alla skrattade. Jag sprang iväg och grät. Kunde inte äta den maten sen dess.
”Stick tillbaka till Albanien, Grekland, Montenegro, Egypten, Arabien (japp, det är ett land tydligen), vi vill fan inte ha såna som dig här”. – Sagt av så många så inget enstaka exempel behövs.
”Du ska vara glad att du fått komma till Sverige”. – Sagt till mig av en dejts pappa. Det här med att vara tacksam, jag är så otroligt trött på att vara tacksam för att jag fått komma till Sverige. Hur länge är det meningen att jag ska vara tacksam, när kan jag bara få leva och verka som alla andra?
”Du ska vara tacksam över att du är här och inte i ditt land där ni bara dödar varandra”. – Full kille på krogen informerar mig efter att jag tackat nej till hans drink.
”Passar det inte så kan du ju alltid sticka tillbaka till ditt hemland” – Jag påpekade att det fanns rasism i Sverige under en lektion i gymnasiet.
”Jävla blattehora. Jävla invandrare. Jävla juggesvin. Jävla invandraräckel.” – Saker random folk ropat efter mig och mina kompisar på stan.
”Prata svenska för fan, du är i Sverige” – Random människor delar sina tankar om att jag pratar bosniska i offentliga rum. Skammen och den konstanta medvetenheten om att nu kan någon närsomhelst reagera på att jag pratar mitt språk ute, det är rätt jobbigt i längden.
”Alltså det är ju inte rasism att jag tycker du är het för att du inte är svensk, det är ju positivt” – Vit man försvarar sig på fest. Det här med ”positiv rasism”, det finns inte, sluta upp med det snälla.
”Hur kan du vara muslim när” – när det finns terrorister, månggifte, hedersmord, våld, krig. Allt som skett i ett land där Islam finns får jag svara för, jag är och blir alltid talesperson för alla muslimer.
”Har du fått se döda människor”? – Nyfikna frågor om kriget jag flydde från i Bosnien. Tätt följt av ”Dödades många i din släkt”? Att ställa så direkta och personliga frågor av ren nyfikenhet är bara äckligt och otroligt respektlöst. Bara för att du inte kan relatera till krig och elände betyder det inte att du får fråga mig vad som helst.
”Alltså är det säkert att åka till Bosnien nu? Dödar ni varandra där fortfarande? – Senast jag fick den här frågan? Förra året. Kriget slutade 1995.
”Bor ni i hyddor i Bosnien”? Har ni bussar? Har ni vägar? Har ni rinnande vatten? – Det här, jag är så trött på konstiga antaganden/frågor angående mitt hemland, jag orkar inte.
”Vilket temprament du har! Måste bero på att du inte är svensk” – Vita mäns standardsvar när jag blir arg och säger ifrån. Hatar att jämt reduceras till ”den exotiska kvinnan med temprament”.
”Du måste bli bättre på att säga ifrån, du kan inte förvänta dig att bli behandlad bra om du inte kräver det”. Jag vet det, är väldigt medveten om att jag inte kan kräva orasistisk behandling men att lägga det på mig, att lägga ansvaret för den rasism jag utsätts för på mig som individ är riktigt unket. Jag säger ifrån när jag kan och orkar men ibland vill jag bara få vara osynlig.
”Vad hemskt! Jag har aldrig hört någon säga så till invandrare” – Den här och liknande kommentarer betyder bara en sak. Det är ett ifrågasättande, ett krävande av bevis, ett bevis på att jag talar sanning eftersom en vit person inte hört dessa fördomar uttalas innan. Är det så konstigt? Jag hör inte fördomar som svarta eller asiater hör särskilt ofta heller men tvivlar inte på att de finns.
”Alltså du är mycket mer spännande, svenska tjejer är så jävla tråkiga men såna som du vet man att man får ha kul med” – Vita män stöter på mig genom att höja mig som något exotiskt på menyn och samtidigt hata på vita svenska kvinnor.
”Alltså ni juggar är så jävla sköna, roliga, snygga, chill” – Vi är inte ”juggar”. Vi är inte en grupp. Vi kommer inte från samma land och vi är inte alla likadana. Vi är inte någon grupp med människor med stereotyper som finns till för att underhålla dig.
”Alltså kommer det bli problem om vi dejtar? Med din familj och så? Du är ju muslim och allt” – Hört det här från vita män efter att vi dejtat ett tag. Det här är så otroligt nedslående, att det gått så långt att personer är rädda för att dejta mig för att de tror att den kultur jag kommer ifrån på något sätt kan skada dom. Det är också otroligt jobbigt att behöva försvara sig och förklara att en inte är en av dom ”dåliga muslimerna”.
”Fan vad brun du blir på sommaren! Man ser verkligen att du är utländsk liksom!” – Sagt av en grupp svenska kompisar efter att jag kom hem från Bosnien en sommar.
“Dricker inte du för att du är muslim? eller “Dricker du?! Muslimer får väl inte dricka” – Får den här frågan då och då när jag helt enkelt inte känner/känner för att dricka en kväll på krogen/hemma hos någon. Alla val jag gör granskas med min kultur som något sorts svar. Jag tackade nej till kaffe en gång och fick kommentaren “Aha, det är för at du är muslim”. Otroligt tröttsamt att folk antar att allt jag gör eller inte gör är på grund av förbud i min kultur.
”Alltså ibland ser du likssom ut som vilken svensk som helst men ibland ser man verkligen att du har arabiska drag, det är så skumt!” – Samma vita tjejgäng. Varför är det alltid så viktigt att påpeka hur jag ser ut? Jag har aldrig hört någon säga – oj vad du ser svensk/vit ut idag! till en vit svensk.
”Hur kan du kalla dig för feminist och muslim samtidigt?” – Fått den här frågan av så många vita feminister. Jag kan kalla mig för båda precis som du kan hata patriarket och umgås med män, precis som du kan ha kort kjol och vara emot slutshaming. Allt är inte svart eller vitt.
”Islam är en väldigt kvinnoförtryckande religion” – Nej, bara nej. Det är inte Islam som är förtryckande, det är patriarket som är förtryckande, det är hederskulturen, våldtäkskulturen, infaltiseringen av kvinnor och tjejer som är förtryckande, något som finns i alla kulturer och länder.
”Slöjan är förtryckande, jag tänker aldrig stödja att sånt” – Sagt av vita feminister. Korta kjolar, högklackat, tubtoppar, tajta klänningar, det är inte förtryck? Varför är det förtryck att vara mer påklädd men att vara avklädd är frihet? Sist jag kollade så sitter vi alla i samma dubbelbestraffande patriarkala båt.
”Nu tycker jag vi sätter alla barn från andra länder längst bak i klassrummet så kan ni väsnas hur mycket ni vill utan att störa alla andra som faktiskt vill lära sig” – Lärare i trean ordnade så att alla barn med utländsk bakgrund satt längst bak i klassrummet under alla lektioner med henne.
”Har inte du fått nog med krig i ditt land?” – Sagt av lärare efter att jag försvarat mig mot misshandel på skolgården och efter att jag kommit loss sprungit direkt för att hämta hjälp, trygghet, förståelse. Hon tyckte det var fel av “såna som jag” att slåss. Jag var mobbad och just den dagen hade jag blivit jagad tills jag inte längre kunde springa. De kom ifatt mig och började slå, det var ett grabbgäng, jag lyckades få in några slag som försvar samtidigt som de skrek “blattehora stick hem till ditt fula hemland”. Efteråt så tvingades vi alla säga förlåt för att “vi bråkat”.
”Juggar är så dumma” – Skämt och kommentarer om hur folk från forna Jugoslavien är dumma, lata, hur kvinnorna är kaxiga, hur vi slåss, kan dricka någon under bordet, späder bara på otroligt tröttsamma och osanna stereotyper.
”Men Amra, det är ju inte så farligt, lite griskött har ingen dött av” – Svaret jag fick av läraren efter att jag berättat hur klasskamrater ändrat skyltningen i matsalen vilket gjort att jag ätit griskött. De väntade tills jag tog en ordentligt tugga och vek sig sedan av skratt samtidigt som de skrek ”Hon äter gris, hon äter gris, muslimen äter gris!” Jag kände mig så förnedrad och dum.
”Du kan väl gå upp framför klassen och berätta om ditt land och relgion så de förstår bättre?” – Rektorns förslag på hur jag skulle tackla rasism i skolan. Jag genomförde den här presentationen samtidigt som flera i publiken hade på sig tröjor med tryck så som ”Vit Makt” och ”Bevara Sverige svenskt” . Jag blev avbruten flera gånger av att folk skrattade och högt deklarerade att det här var tråkigt. Ingen ska behöva bli ensam talesperson för sitt förtryck i en utsatt situation, ingen.
”Allahu ekeber” – Min danslärare brukade skrikhälsa såhär på mig när jag klev in i en fullsatt danssal. Förstår ännu idag inte vad grejen med det var.
”Den feminismen du driver är ju ett sidospår, vi får inte glömma bort de viktiga frågorna” – Vita feminister brukar säga såhär. Att det jag tar upp, det är enstaka företeelser, något som inte berör alla och inte belyser varken normer eller strukturer. Det är intressant hur ”de viktiga frågorna” alltid är medelklassens vita frågor.
“Amra, du är verkligen svensk, du räknas som svensk, jag ser inte dig som typ utländsk” – Fast nej, jag är inte bara svensk, jag är både bosnisk och svensk. Jag förstår att antirasister/feminister menar väl men jag känner att det faktiskt borde gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt, svensk och bosnisk. Genom att hela tiden påpeka det ena eller det andra uteslutande så visar det hur viktigt det faktiskt är att vara antigen vit eller “den andra”. Det går alldeles utmärkt att vara nyfiken på mig som person och min bakgrund utan att göra det till en kulturell/religiös/tradition fråga. Det går att fråga rasifierade om deras bakgrund och kultur precis på samma sätt som du skulle fråga en vit svensk utan att försäkra hen om att hen är svensk. Min “bosniskhet” måste inte gömmas undan för att jag ska få “räknas” som svensk.
Ni kanske läser denna lista nu och tänker ”Vissa saker är väl inte så farliga?” för att eran bild av rasism är likställd med andra världskriget i Tyskland. Det är precis det här som är problemet. Rasism är så otroligt normaliserat att enbart en liten promille av all rasism anses vara rasism i vita, offentliga rum.
Läs Ninnis lista om hur det är att vara rasifierad i Sverige HÄR:
AmraHamra 
Varje gång jag läser texter likt denna blir jag så frusterad, både på samhället och mig själv. Dels för att jag har haft dessa tankar ibland och dels för att jag missar totalt att detta händer i den riktiga världen. Hör jag inte eller är jag bara så trygg i mina engn privilegier att jag inte märker när andra kränks. En skall alltid börja med självrannsakan.
Bra skrivet!
Samuel
Hej Samuel!
Jag tror det är en del av lösningen, att se över sig själv och hur en själv beter sig. Jag tror också det är väldigt viktigt att alltid reagera, reagera när en hör rasism oavsett om den är riktad mot en rasifierad eller uttalas i enbart vita rum. Det är viktigt att alltid säga något och inte stå tyst inför det. Det är tyvärr så det frodas.
Helt vidrigt, jag blir så ledsen av att läsa detta. Ofattbart hur folk kan vara så respektlösa, ignoranta och helt sakna förståelse för andra människor. Kram.
Igenkänningen är stor både som sändare och mottagare, jag fick ofta frågan om vi åkte kamel till skolan, möts med Salam Alekom, får stå tillsvar för den Israeliska statens förtryck eller värre får höra hur fantastisk Jerusalem är och att de är alierade med Sharon, o mycket mera, jag har tänkt mycket på ett av dina tidigare inlägg om internaliseradrassism det är erfarenheterna i den här långa listan (o mycket mera) som ger referensramar, vad som är brukligt och hur en bör bemöta sigsjälv och alla som avviker från normen. Det hör ihop, vi lär oss att det är så här samspelet fungerar. Det har även lett till att jag själv repruducerat en del av bemötandet och de obehagliga frågorna jag fått men ofta fått ont i magen efteråt., men jsg utvecklas konstant och försöker i alla fall ändra mitt tankesätt o tänka till.
Vi behöver lära oss att umgås med människor, inte representanter utan människor.
Sånahar inlägg är viktiga de ger insyn, kunskap och förståelse och förhoppningsvis ett led till att sluta upp med en hel del “välmenad” rassism.
Hej!
Den internaliserade rasismen som tillkommer av att växa upp med rasism är nog det som senare är svårast att få bort. Det är svårt att inte bli en nidbild, en stereotyp när det är allt en får kastat på sig. Media och populärkultur reproducerar sånt här också väldigt ofta.
Jag tror också vi måste börja se varandra som människor och inte representanter för ett visst land eller kultur, det är ju det privilegiet svenskar har, att få vara individer och inte klumpas ihop till en homogen massa.
Din historia om att sätta alla barn från andra länder längst bak i klassrummet får mig att tänka på en lärare i min gamla skola på 90-talet som kom med den briljanta idén att en ursprungligen dansk tjej fick “ta extra hand om” en nyanländ flyktingkille från Palestina för att “hon är ju också från ett annat land så hon förstår honom bättre”. Ja, danska och arabiska är så likt varandra, för att inte tala om kulturen… Pia Kjaersgaard vänder sig i sin grav. Så går det till i landet där de som får 0,1 på högskoleprovet kommer in på lärarutbildningar. (För att göra storyn ännu mer bisarr så var den danska tjejens mamma judinna, men det visste nog inte läraren)
Jag känner igen liknande berättelser. Vet att jag fick “ta hand om” en flicka från ett land eftersom vi “skulle ha mycket gemensamt”. Vad vi nu skulle ha gemensamt förutom rasismen vi utsätts för vet jag inte men jag tror inte det var det som var syftet.
Jag tror stenhårt på att vi måste utbilda våra lärare inom nutidshistoria och antirasism.
Hej! Jag har läst både din och ninnis lista och funderar egentligen bara över hur frågan om varför du inte äter griskött är kränkande..? Jag förstår att de andra frågorna och påhoppen är kränkande, men om jag skulle ställa den frågan så skulle det vara av nyfikenhet. Jag ser ingen förklaring på hur detta är kränkande i din text (förutom följdfrågor och kommentarer) och jag skulle verkligen vilja veta. Vad kan man ställa för frågor till någon som man är nyfiken på utan att kränka? Om jag är intresserad och nyfiken och vill veta mer om någon så vill jag verkligen inte uppfattas som en idiot.
Hej!
Problemet är ju att det aldrig stannar vid en fråga utan folk ställer oftast följdfrågor som du själv nämnde. Sen undrar jag också, skulle du frågat en vegetarian, vegan eller någon annan om varför de väljer bort en viss mat? Det är väl ganska vanligt att folk inte äter vissa saker pga allergier eller etiska skäl utan att dom behöver konstant bli utfrågade så varför är det just så laddat med griskött? Jag brukar för det mesta svara – nej jag äter inte det bara, men det räcker aldrig som svar. Det är också intressant hur ingen ifrågasätter när jag väljer bort allt kött, då antar alla att jag är vegetarian men just att jag väljer bort griskött verkar vara ett problem.
Jag brukar faktiskt fråga vegetarianer varför de inte äter kött. 🙂 Jag hoppas verkligen inte att någon tar illa upp av den frågan, jag är bara nyfiken på hur de tänker och människor är ju vegetarianer/veganer av ganska många olika anledningar. Hur som helst är det bra att problematiken lyfts, många gånger tänker man sig inte för helt enkelt. Det är naturligtvis inte en godtagbar ursäkt, men jag är tacksam för att det finns människor som ni som kan öppna mina ögon för, och även påminna mig om, vad som kan uppfattas som kränkande.
Om vi vänder på det. Nu vet jag inte om du är köttätare eller inte men om du nu är det hur skulle du besvara frågan – varför äter du kött? Samtidigt som den frågan följs av påhopp, granskande kommentarer och du ofta känner att du inte kan få vara ifred och bara äta. Jag tycker inte det är fel att fråga något men en kan försöka tänka efter om en borde fråga och be någon förklara sina val utan kontext sådär. Det är ju en om vi diskuterar kost osv men en kanske inte alltid känner för att gå in på religion, kultur eller tradition som det alltid hamnar i när vi diskuterar just griskött.
Jag vet inte hur andra vegetarianer har det och jag är inte direkt “vegetarian” längre, utan jag råka bara inte äta kött… men, jag har alltid alltid blivit ifrågasatt av mer eller mindre alla om varför jag inte äter kött.
Jag sympatiserar dock helt med att du tycker att frågan är jobbig att höra hela tiden 🙂
Jag är säker på att vegetarianer ocg veganer alltid blir ifrågasatta menade mer att det är på grund av andra orsaker än religiösa. Jag tycker bara det är så oväsentligt och nästan fascinerande hur människor aldrig nöjer sig med att en säger – nej men jag vill bara inte att det, utan det kommer alltid fler frågor.
Mycket bra lista! Som en händelse har jag och en kollega en satsning på Corren.se där vi samlar berättelser om fördomar och vardagsrasism som drabbar rasifierade. Vi vill ha många berättelser för att få kraft i detta, så gå väldigt gärna in och skriv och sprid till alla ni känner.
Det går att skriva direkt på Corren.se, på twitter med hashtaggen #detkänns eller i mejl till erik.wallsten@corren.se eller johan.sievers@corren.se.
Och så skulle jag gärna intervjua dig, Amra …
http://www.corren.se/ostergotland/vi-vill-inte-att-du-ar-kvar-har-6846926-artikel.aspx
Känner igen så mycket av det här, och ännu värre, jag minns hur ofta jag själv ursäktat alla övertramp eftersom det har varit så tydligt att så mycket rasism är helt normaliserad. När en väl börjar reagera så får en också veta, gång efter annan, att “hen menade ju inget illa” och “hen är absolut inte rasist”. Nå, jag har äntligen kommit till punkten då jag skiter i om folk menar illa eller inte – de gör uppenbarligen illa och det måste lyftas fram. Om de verkligen inte menar illa så borde de vara intresserade av att bättra sig, så att de inte gör samma övertramp i framtiden – annars är de uppenbarligen bara egocentriska och bekväma skitstövlar som gärna förtrycker och sårar andra men inte accepterar att deras beteende skulle skada deras framtoning, vilket vi utsatta ska betala priset för genom att hålla käft om deras bidrag till förtryckande strukturer.
Kunde inte hålla med mer! Alltid standardsvaret från vita – Men jag menade ju inte så. Det är som om den meningen avsäger en från allt ansvar och skada en har gjort eller kan göra.
Åh så viktig text!
När jag som barn flyttade till en by i Norrland så var jag en oduglig “08:a” som de infödda t ex inte trodde kunde stå på skidor och aldrig hade sett vilda djur osv. Jag var den enda i klassen med skilda föräldrar och det var ständiga kommentarer och gliringar kring detta, t ex att jag var oönskad av min pappa. Men jag vet ju ingenting om att vara “rasifierad”, så det finns nog inga paralleller att dra.
Nej det är ju inte rasism men betyder ju inte att det känns bra för det. Jag tror det finns mycket storstadsförakt i mindre orter och mycket småstadsförakt i större orter däremot.
Blir så ledsen. Speciellt det med “bråket” på skolan, när då av misstag åt fläskkött och när du skulle berätta ensam om ditt ursprung berörde mig. Jag tänkte inte om någon punkt att “det är väl inte så farligt” och jag hoppas verkligen inte att jag själv någon gång uttryckt mig rasistiskt utan att fatta det. Men säkert möjligt.
Ska dela både din och Ninnis inlägg imorgon.
Tack för din kommentar! Jag tror att en kan minska rätt mycket av sina egna fördomar och rasism genom att vara lite mer medveten, det kan vi nog alla 🙂 dela gärna!
Ja jag med, verkligen! Fruktansvärt respektlöst, gör mig illamående. Är vegetarian och vet bara hur jag själv skulle känna mig om jag blev ilurad att äts kött.. Vilken förnedring!
Jag blir SA SA SA arg när jag läser detta! Seriöst, hur kan folk ens tänka sana saker…och sedan faktist ha mage att ställa sana fragor?
Det som jag faktist stör mig mest pa är det att manga tror att rasism och förtryck inte finns för att de “aldrig själv upplevt det.” NO SHIT!
Jag skulle fan aldrig utga ifran min egen situation. Bara för att jag inte blivit drabbad av nat betyder inte att fenomenet inte finns…
Ah Amra vad du är bra! Tack dina reflektioner och tankar
Tack för att du får mig att tänka över mitt eget beteende. jag vet att det inte är ditt ansvar, men är ändå otroligt tacksam för att du orkar dela med dig av dina erfarenheter så att jag och andra priviligerade får en möjlighet att se det vi så gärna blundar för!
Ja, precis så! Samhället så klart, men mest blir jag arg på mig själv som inte har fattat tidigare…
Som previligerad vit är det jättenyttigt att läsa sådant här. Även om jag naturligtvis alltid anstränger mig för att inte behandla människor rasistiskt och försöker säga till när andra är rasister behöver en bli påminnd ibland om hur illa det ser ut i Sverige! Ni skriver väldigt bra båda två, tack för superbra bloggar!
Jag har, precis som Amra Hasanov, också blivit tillsagd (i andra länder) när jag talat svenska och därmed utestängt andra människor… att det är OHÖVLIGT att bete sig så. Var jag utsatt för rasism (enl. Amra Hasanov)?
Nej det är inte rasism.
Jag känner igen kommentarerna kring mat från min arbetsplats. Jag är själv inte utsatt eftersom jag är vit svensk. De som inte är svenskfödda får däremot ofta kommentarer om att de äter “konstig” mat eller när de har något som liknar husmanskost så får de kommentarer om att “OJ du äter ju NORMAL mat idag”. Jag fäller själv aldrig såna kommentarer och försöker ofta släta över eller bara fråga vanliga lunchrumsfrågor om vad maten innehåller eller hur den är tillagad osv eller bara säga att det ser gott ut. Samtidigt känner jag inte att jag vågar säga till dem som fäller de konstiga kommentarerna, jag vet ju inte om personen/personerna som får dem tar illa upp och därför vill jag liksom inte gå in och ta över frågan/tala i deras ställe även om jag har full förståelse att det inte är så lätt att säga ifrån när man får dessa kommentarer.
För ett tag sen hände det att en person i lunchrummet satt och påpekade hur “konstiga japaner är och hur VI inte är såna när det kommer till bla bla bla bla”. Det jobbar ingen ifrån Japan på mitt kontor men jag uppfattade kommentaren som rasistisk så jag försökte avleda diskussionen genom att säga att det kanske mer handlar om kultur inom t.ex. restaurangbranschen än att just japansk kultur är så himla “konstig”. Det blev väldigt konstig stämning och jag tyckte det var väldigt jobbigt efteråt, till saken hör att personen har arbetsledande ställning och jag gör praktik och har inte ens fått anställning ännu och jag kände mig i ett väldigt underläge och som att jag saboterat relationen till min arbetsledare genom mitt försök till diskussion. Hur tänker du kring detta? Jag vill inte att rasistiska kommentarer ska normaliseras men jag vet verkligen inte hur jag ska hantera när det verkligen händer och därför skäms jag oftast bara och är tyst om det inte är en situation där jag känner att det finns utrymme att kritisera eller ifrågasätta.
Jag tror att vi alla hamnar i sådana situationer där vi är i underläge när andra beter sig illa. Jag förstår att det var en jobbig situation för dig men du sa i alla fall något vilket jag tycker är bra. Min tanke är att en gör så mycket en kan när det går, nej alla kanske inte har råd att säga upp sig från rasistiska arbetsplatser tex men en kan då när det går säga ifrån och aldrig bidra till sådan jargong.
Anledning till att många inte säger ifrån ang mat kommentarer är för att vi tyvärr är så vana vid att få dom att vissa helt enkelt slutat säga ifrån eller visa att de tar illa upp. Jag tror det absolut från ditt håll kan vara bra att försöka behålla en neutral stämning och säga ifrån när det går.
Jag skäms av att läsa vad så många får utstå. Jag hoppas verkligen inte att jag är en sån som bidrar till vardagsrasismen! Jag försöker alltid tänka mig för när jag ställer frågor om människors bakgrund så att det inte kommer ut på fel sätt och ibland kanske det gör det ändå men jag tycker bara det är så himla intressant med olika länder/kultur/språk och vill gärna veta mer om det.
Tycket för övrigt att bosniska/kroatiska/serbiska är väldigt intressanta språk och det borde verkligen ses som en tillgång om man är flerspråkig!
Kram på dig!
Så himla bra skrivet. Ska dela.
Usch, läste även Ninnis lista. Kände igen din lista mer än Ninnis då jag haft muslimska vänner. Känner mig bra skyldig också. Tror inte jag sagt något ur din lista men här kommer andra dumma frågor som jag faktiskt kan komma på att jag har sagt men som jag nu känner är helt uppåt väggarna…
– måste du gifta dig med en kusin?
– får ni inte tillfredsställa er själva?
Det första om kusingifte var helt random frågat. Det andra angående onani dök upp då det hade kommit fram att en muslimsk kille runkat i cam (ingen big deal i sig, otroligt vanligt fenomen bland killar på nätet oavsett etnicitet). Nu kom jag dock på att de senare lurade mig och påstod att den ena skulle flytta till Tyskland och gifta sig med sin kusin där (detta var i gymnasiet). Jag vet inte varför de drog ett sådant prank på mig, kan nu känna att de spädde på mina fördomar ännu mer.
Jag är för övrigt vit själv men mörkhårig och trots att jag av de flesta ses som svensk och jag ser mig själv som svensk (min mamma är finsk men född och uppväxt här, kan ingen finska) så har jag mött rasism. Folk fråga gärna vad jag kommer ifrån (Italien? Tyskland? Polen? Bosnien? Zigenare?) och har även vart med om en äldre herre som inte ens trodde mig. De flesta brukar dock acceptera mitt svar för de inser väl att jag både låter, beter mig och är som svenskar är i allmänhet (huruvida det är positivt eller ej säger jag inget om). Kom ihåg att jag tyckt det här varit jobbigt, att vara och känna sig som svensk men ändå bli ifrågasatt huruvida jag ÄR svensk. Visst, min mamma är finsk men det är knappast Finland de tänker på när de se mig. Norskar, finnar och danskar ses inte så främmande heller. Min uppfattning.
Mycket intressanta listor.
Glömde en sak. Hur ska vi som vita göra när vi upptäcker rasism i slutna rum? Jag var precis på ett ställe där jag kände att rasism pågick i fikarummet men jag visste inte vad jag skulle säga. Hur ska jag som vit bete mig runt andra vita?
Om det vore ett kompisgäng skulle jag kunna tänka mig säga ifrån eller avsluta bekantskapen (ja, jag har börjat avsluta relationer som jag känner är negativa) men situationen blir annorlunda när det är en arbetsplats då jag gärna vill ha trevligt i t.ex. fikarummet. Jag brukar istället hålla käft om allt (vare sig jag håller med eller ej) för inte skapa spänningar mellan mig och de andra. Jag vart mobbad i grundskolan och minns hur jobbigt det var att gå till skolan och bemöta det varje dag. Därför är jag oerhört konflikträdd på platser som jag känner att jag inte kan välja bort. En arbetsplats är inte så lätt att välja bort, men däremot en umgänge privat.
Det är självklart svårare att säga ifrån på en arbetsplats då der råder en helt annan makt och persondynamik där. Det jag tänker en kan göra är att aldrig hänga på pch dra rasistiska skämt för att passa in och ständigt ifrågasätta sina kollegor på ett bra sätt. Att fråga “hur menar du nu?” när någon uttalar sig fördomsfullt tror jag räcker långt då folk för det mesta inte har så mycket kött på benen gällande sina dumma kommentarer.