Jag har valt att skriva det här inlägget för att CA fortfarande är ett fenomen som verkar förvirra en del och göra andra arga där de krampaktigt försvarar sina buddhastatyer, dreads och orientaliska mattor. Låt oss få en sak klart först innan jag fortsätter: Nej, jag eller någon annan rasifierad kan inte förbjuda dig att använda saker ur andras kulturer som en ”kul och snygg grej”. Det går inte, du är fri att göra precis som du vill. Självklart kommer jag rynka på näsan och tycka du är rätt dum men mer skada än så kan jag inte göra. Däremot kan jag skriva det här inlägget och försöka belysa problemet med att människor från privilegiade och dominanta kulturer ger sig rätten att ”ta över” delar av underprivilegiade och förtryckta kulturer. Here we go.
Cultural Appropriation (CA) är ett relativt nytt begrepp i Sverige som importerats från USA. Det finns flera olika definitioner som beskriver vad CA egentligen betyder och står för men jag väljer att beskriva det med mina egna ord: CA syftar på när en person eller grupp “tar över” eller imiterar delar av en annan kultur. Det här kan ha en negativ effekt i situationer där en dominant kultur tar över och tillämpar en minoritets kultur och gör den till sin egen. Kulturell appropriering kan ske på många olika sätt. Problematiken ligger i att en kulturell företeelse kan försvinna och/eller förlora sin mening efter att den tagits upp av en dominant kultur.
En diskussion om CA och dess vara eller icke vara är aldrig komplett utan en grupp (vita) människor som påstår att kultur äger ingen, globaliseringen är här!, allt är allas, vi har FB, Twitter, saker sprids som aldrig förr, vi influeras av hela världen och hela världen influeras av oss, lets all just get along and love each other typ. Jag håller med er, vilken fin världssyn att ha NÄR EN REDAN ÄR HÖGST UPP I DEN EKONOMISKA OCH KULTURELLA HIERARKIN I VÄRLDEN. Det är väldigt enkelt att se det som att kultur och kulturyttringar äger ingen eftersom den vita västerländska världen i flera århundranden tagit sig rätten via kolonisering att ta över andra länder, kulturer och dess rikedomar samt skapa den vithetsnorm vi har idag, som skapade den rasism vi har i vår vardag idag. Alla kulturer tillhör den vita kulturen eftersom den vita kulturen har tagit alla kulturer med våld. Att använda argumentet om globalisering blir inte bara skevt men också otroligt naivt.
När Miley Cyrus gick ut och twerkade (approprierade afrikansk dans) så var det väldigt många som inte kunde se hur ”att dansa” kunde vara CA och ännu mindre rasistiskt. Det pratades också mycket om att hon faktiskt ”hyllar” en kulturyttring och gör den mer populär. Det är precis där problemet ligger, att Miley som vit och privilegiad kvinna är den som får credd och gör en dans som från början tillhört svarta till någon mainstream och populärt. Det är att ta tolkningsföreträde, det är att inte inse att en som vit faktiskt har den otroliga makten att ta någons kultur eller en del av en kultur och göra den till sin egen. Twerking associeras nu med Miley, en vit tjej men ingen som helst koppling till den kultur hon tagit efter. Det är den makt en som vit har i världen och är en inte medveten om den makten så bidrar en själv till både direkt och indirekt rasism i samhället. Om vi fortsätter med twerking som exempel, den sortens dans fanns långt innan Miley ställde sig på scen men blev aldrig mainstream eftersom den just dansades av svarta människor. Dessa människor hade själva inte makten att göra sin dans till något mainstream på sina egna vilkor. Rasifierade har helt enkelt inte makten att hylla sig själva, att få visa sin kultur på det sätt som känns bekvämt för dom. För att en kultur/kulturyttring från en icke vit västerländsk kultur ska kunna bli känd och för att den ska bli ekonomiskt fördelaktig så måste den först ”bli vit”, dvs användas och brukas av vita människor som sedan tjänar på den kulturen.
Jag vet inte, men tycker ni inte att dessa argument som argumenterar för CA och ser det som något positivt låter väldigt likt de argument antifeminster använder sig av? Kulturer går inte att äga, globaliseringen är här och vi sitter alla i samma båt i världen låter misstänksamt likt ”vi är alla människor, vi är alla förtryckta på något sätt och vi måste jobba tillsammans, inte dela upp oss i vi och dom som feminismen gör idag”. Vita feminister idag använder sig av precis dessa argument när CA kommer på tal, att det är svårt att veta vad som är CA exakt och att vi alla påverkas av det. Det är lite samma sak som att påstå att könsförtryck är svårdefinierat och att vi nog alla påverkas av det på ett eller annat sätt. So what? tänker jag varje gång någon påstår att ett begrepp är ”svårt” eller ”krångligt”. Det är väldigt likt att totalt förbise strukturer och normer vi har idag som gör att kvinnan är underlägsen men att också andra kulturer kan vara det. Hur många gånger har vi inte hört män säga ”jag är ingen sexist, jag älskar och respketerar alla kvinnor” samtidigt som hen uppenbarligen är en sexist? Hur många gånger har vi inte hört män förklara hur de beskyddar sin flickvän från andra män och samtidigt hyllar sin mamma som ett helgon? När vita påstår att de ”hyllar” andra kulturer genom att bära ett visst klädesplagg eller dansa en viss dans så gör de precis samma sak som dessa antifeministiska män gör: visar att kulturen de ”hyllar” redan står i underläge eftersom de inte tillåter att människor som har kopplingar till den kulturen att själva få hylla den eller visa upp den. De sätter sig i en privilegiad position där de blir talespersoner för en kultur som inte är deras, precis som män blir talespersoner för kvinnors hyllningar.
Precis som med könsförtryck så är CA en företeelse och ett begrepp som är mångfacetterat. Det finns ingen förklaring eller analysmodel som passar alla. Argumentet ”men jag känner faktiskt folk från Jamaica som tycker det är okej att vita har dreads” eller ”jag känner till varför hamsan används i länder den kommer ifrån” är lika logiskt som när en man påstår att könsförtryck inte finns för att han känner kvinnor som bara vill vara hemmafruar och tycker män ska styra. Att som vit konstant göra rasifierade till talespersoner för alla kulturer som inte är västerländska är lika skevt som när män vill att en kvinna ska förklara för dom precis vad som är sexistiskt. Det finns ingen regelbok, det finns ingen hemlig kommitté bestående av rasifierade som sitter och bestämmer vad som är okej eller inte för vita människor att göra. Däremot så finns det förtryckande normer och strukturer en kan titta på för att lära sig mera. En kan läsa på om CA men välja skribenter som är rasifierade och vet vad de pratar om. Jag kan helt ärligt inte svara på om det är okej att du har dreads, använder en hamsa eller har en bönematta hemma hos dig, jag vet inte helt enkelt inte. Vissa saker kan jag spontant känna är fel om de på något sätt är relaterade till min egen kultur men varje gång en rasifierad person påpekar att något är CA så möts den av ”men jag vet ju vad betydelsen är och jag tycker den/det sprider ett fint budskap” osv osv. Precis som män försvarar sin rätt att behandla kvinnor på ett visst sätt så försvarar vita sin rätt att använda sig av andras kulturer på det sätt som passar som bäst för tillfället.
Har tänkt en del på det där även om begreppet i sig är rätt nytt för mig, och inte helt hundra på hur jag ska förhålla mig till det. Kom iaf på lite egna erfarenheter, kanske inte samma grej men: jag växte upp i en stockholmsförort där nästan alla mina klasskompisar hade invandrarbakgrund och bröt på något språk. Grejen var att även de helsvenska barnen snackade “blattesvenska” medvetet och jag minns att det gjorde att dom passade in bättre än vad jag själv, trots invandrarbakgrund men “duktiga rikssvenska”, gjorde. Det jag vill komma till är: är svenskar som medvetet bryter på ett annat språk (i sällskap med rasifierade/utländska personer) någon form av CA enligt dig? Det kan iofs bara vara dialekt/sociolekt. Eller så är jag helt ute och cyklar.
Det är inte CA då svenska med brytning inte är en kultur eller tillhör en kultur specifikt. Anledningen till att folk pratar med brytning har ju att göra med sociala och ekonomiska faktorer. Sen tycker jag uttrycket “blattesvenska” är rätt fel att använda.
På vilket sätt menar du att förortkultur inte är kultur på riktigt? Vidareutveckla gärna för så vitt jag vet har de flesta förorter egen stark subkulturer med så väl specifika normer, språkliga uttryck, symbolik och musik/konst – i min värld är det precis vad kultur går ut på….
Jag håller med dig i stort.
Vill bara tillägga att det kan vara problematiskt med CA även om det är människor som inte självklart passerar som vita eller tillhör de mest priviligerade grupperna som snor attributen, i synnerhet om de är saker som har en viktig religiös / andlig innebörd för minoritetsgruppen i fråga. Att bära fjäderbonader inspirerade av den amerikanska ursprungsbefolkningens attribut som om de vore vilken prydnad som helst blir liksom inte automatiskt oproblematiskt bara för att det är en ateistisk kines, en bosnisk muslim eller ortodoxt kristen på Cypern som gör det.
Självklart kan och ska man inte skriva en detaljerad regelbok om exakt vem som får bära eller äga eller utöva exakt vilka attribut, men det minsta man kan begära är väl att vuxna människor ska kunna sätta sig in i att det kan upplevas som en förolämpning på flera plan att ateister eller personer med en helt annan religion bär andras andliga eller religiösa symboler som rena prydnader och att det är ännu värre om symbolerna ifråga kommer från en förtryckt ursprungsbefolkning man inte har några som helst kopplingar till.
Den totala oförståelsen så många visade upp vid “fjädergate” visar bara att det här är något det skulle behöva pratas mycket mer om.
Jag tror vi måste lyfta blicen från individ nivå för att kunna analysera CA. Det är ett kolonialt, strukturellt och kapitalistiskt problem.
Håller på och läser på om CA för jag faktiskt vill förstå fenomenet. Men jag är ganska historieintresserad och ur ett sådant perspektiv förstår jag faktiskt inte. I alla tider har människor utbytt kulturella idéer, attribut och liknande, i allt från religion, till kläder och siffror. Alltså, våra siffror är arabiska tex, vårat språk svenska har lånat mycket ord från franska och engelska, våran mat ex pasta är från Kina ursprungligen och alltihop är egentligen ett enda stor röra. Kulturer går ihop, och man lånar hejvilt av varandra, och utan utbytet skulle det inte finnas en kultur alls. För det är i mötet kulturen skapas. Och hur långt ska man gå? Ska man sluta använda siffrorna då de är arabiska? Eller vad? Alltså, jag förstår faktiskt inte, men vill gärna förstå detta….
Det du nämner nu är ju kulturer och länder som tagit resten av världen med våld, CA idag är en del av det.
Riktigt bra text om CA! Har en grej som jag funderat på (hoppas den inte låter dum, men har inte riktigt rätt att uttala mig pga är antagligen del av problemet): vad krävs för förändring i världen/vad är världsidealet för att CA inte längre ska (eller i lika stor utsträckning) vara ett problem?