Kapitalismen och den äckliga kvinnliga kroppen.

Då och då blossar debatten om kvinnlig hårväxt upp. Senast handlade det om en hårig armhåla i Melodifestivalen som ledde till #hairriot och så var hela karusellen igång igen. De håriga vs de äcklade massorna. Även om jag tycker diskussionen kring hårets vara eller icke vara är relevant och viktig så får det mig att fundera över varför äcklet inför den kvinnliga kroppen inte diskuteras på ett djupare och mer omfattande plan. Vi ser antigen håret som något fel och därmed avlägsnar det eller låter det vara kvar men vi missar vad som döljer sig bakom håret. Våga se bortom håret och du skall upptäcka: kapitalismen! Nästan allting som rör den kvinnliga kroppen har en kapitalistisk drivkraft som arbetar bakom kulisserna.

Blixa skrev ett fantastiskt inlägg om den tabubelagda fittan och om hur fittskador normaliseras och jag tänker att allt det här hänger ihop. Håriga kvinnor, sargade fittor, äckligt skambelagd mens osv. Allting som på något sätt skvallrar om att kvinnan är en verklig, en mänsklig konstruktion som blöder, har ont, ser olika ut eller odlar hårväxt ses ned på av vår kultur. Försöker kvinnan bryta sig loss från bilden av ett vackert sagoväsen som aldrig blir hårigt, fiser, går upp i vikt, blöder eller har ont så straffas hon. Men varför? Varför är det som det är liksom. Feminismen visar oss patriarkala strukturer tillsammans med normer och strukturer som upprätthålls av alla som svaret. Det betyder att i förlängningen så skulle ett avskaffande av patriarkatet leda till en förändring, en förbättring men det ligger något mer bakom det.

Kapitalism. Det kapitalistiska samhället som inte bara omfattar Sverige men hela världen tjänar på att den kvinnliga kroppen i sin ”ursprungliga” form ses som äcklig och ful, som ett projekt som aldrig kan bli färdigt, som något kvinnor måste investera i hela livet. Investeringar kräver både tid och pengar. Här kommer en väldigt kort lista på några typer av produkter eller tjänster en helt vanlig kvinna använder aktivt under någon del av sitt liv: alla hårborttagningsmedel inklusive laser behandling, bantning/dieter, mensskydd, preventivmedel, smink, kläder, plastikoperationer, hårfärg, nagellack, smycken, den där heeeeeeelt fantastiska trosan som lovar att lyfta rumpan och göra den mer fast. Konstant förändring, konstant investering. Det ligger en enorm industri bakom allt det här som tjänar enorma summor med pengar på att upprätthålla myten om att den kvinnliga kroppen inte duger som den är. Att alltid tänka, att alltid tvingas vara medveten om sin kropp tar upp ofantligt mycket utrymme. Jag pratar inte om det fysiska utrymmet enbart eller det faktum att vi blir allt mindre och mindre rent fysiskt i det offentliga rummet, att vi krymper och blir passiva, jag pratar också om det mentala utrymmet. Jag pratar om det mentala utrymmet som tas upp av konsumtionshets rörande vår egen kropp. Att lägga tid på utseendet, att fundera på det men också att åtgärda det, tar tid som hade kunnat läggas på något annat.

Anledningen till att många feminister (och andra) aktivt väljer bort tex smink, rakning och bantning är för att ha möjligheten att frigöra mentalt utrymme för annat. Sånt som män tar för givet. Innan någon nu kommer med argumentet om hur män minsann också investerar i sitt utseende och har vissa krav på sig så vill jag bara avbryta er och säga: det är INTE samma sak. Det är det bara inte. Ni måste inte, ni indoktrineras inte in i en tro om att er kropp aldrig duger som den är, att den är äcklig. Alla era kroppsfunktioner är normaliserade (måste vara därför all porr är så full av sperma, sperma överallt!) medan vi känner skam över vår mens, skam över att vi har ont, skam över att det växer hår, skam över att vi idag har en ”fuldag” som gör att vi inte kan gå ut osminkade och tjocka. Framförallt så är ni representerade i media och populärkultur. Ni bombarderas av bilder som visar att män ser olika ut och kommer i alla former, det behöver inte ens påpekas. Kvinnan har bara en typ att förhålla sig till: den smala, vita, hårlösa, passiva, leende galningen som stirrar ned på oss från alla affischer och spelar i typ alla filmer som finns.

Ju mer vi investerar i vår kropp, både ekonomiskt och mentalt desto mer stödjer vi det kapitalistiska systemet. Resultatet blir att eftersom män redan har makten i samhället så upprätthålls en patriarkal ordning där kvinnan aldrig presenteras med några val. Att välja mellan om en vill raka, sminka, skära i, banta eller dölja kroppen är redan gjort. Valfriheten finns inte eftersom att normerna och strukturerna göder ett system som är utformat för att sälja och konsumera allt som kan säljas och konsumeras, dvs oss. Den kvinnliga kroppen är äcklig och behöver konstant förändras medan kvinnan själv lider i det tysta med konstant kronisk smärta, fysisk såväl mental.