Hegemoni och varför feminismen ses som en radikal rörelse

Feminismen och feminister ses av många idag som en radikal rörelse som störs av “rabiata nazifeministiska PK maffian” men varför är det så egentligen? Varför ses en rörelse som förespråkar likhet mellan könen och belyser många strukturer och normer som är direkt skadliga för samhället som något dåligt och som så väldigt många känner sig manade att bekämpa eller ta avstånd ifrån?

Svaret är marxistisk teori (enligt mig personligen så är Marx svaret på väldigt många frågor och funderingar här i livet) och mekanismen bakom konceptet hegemoni. Hegemoni betyder kortfattat “att styra eller ha makt/kontroll” över något. Uttrycket används flitigast när vi talar om politisk makt, så som att USA och deras politik utövar makt och inflytande över resten av världen. USA och dess politik blir då normen, det utgör det “normala” och “riktiga” och alla länder rättar sig efter detta och mäter sig själva utefter det USA förespråkar. Det gör att allt som är annorlunda eller inte så som USA blir “det andra” eller upplevs som hotfullt mot den rådande dominanta politiska strukturen i världen. Hegemoni kan också användas när vi pratar om kulturell makt och dominans och det är den aspekten jag vill fokusera på i det här inlägget.

Inom Marxistisk filosofi beskriver termen kulturell hegemoni hur en minoritet av människor med specifika ideologier och strukturer/normer styr ett samhälle där massorna har varierande ideologier och normer/strukturer. Den styrande gruppen i samhället manipulerar kulturen och själva samhället (ideer, förväntningar, perceptioner, förklaringar, normer, strukturer och värderingar) så att massorna tar till sig deras världsbild och på så sätt blir denna världsbild som är i minoritet påtvingad och sedan accepterad som kulturell norm. Denna världsbild som bara tjänar ett fåtal blir då den universala validerade dominanta ideologin som massorna tror att de har valt själva. Individer försöker desperat uppnå och uppfylla denna dominanta ideologi för att känna att deras liv har en mening. När jag skriver detta så beskriver ett religiöst uttryck det här väldigt bra ” the greatest achievement of the devil is that people don’t believe he exists”. Om vi som folket tror att allt är som det ska vara, att allt vi lever och lär är naturligt, om vi inte ifrågasätter något så lever vi under kulturell hegemoni och tjänar en dominant minoritet i samhället. Slutsatsen blir status quo, dvs sociala, politiska och ekonomiska ojämnlikheter blir motiverade, de framstår som något naturligt och bra för oss alla. Vi ser helt enkelt inte att samhället i sig är en social struktur konstruerad till att tjäna en dominant ideologi, struktur, norm osv.

Hur spelar då feminismen in i allt det här? Jo, det må så vara att en minoritet styr majoriteten och att vi alla tvingas följa ideologin och ojämnlikheterna som vi indoktrineras in i  redan från födseln men hegemonin har det inte helt lätt bara för det.Jag har försökt mig på att rita en liten figur för att underlätta och kunna förklara det hela lite bättre.

Klicka för större bild

Hegemonin och dess dominanta världsbild utmanas konstant, en kan säga att den konstant är i krig med nya utmanande ideologier som vill störta den rådande världsordningen. Det finns äldre kulturer/ideologier (resterande) som lever kvar men inte längre utgör något hot mot den rådande ideologin. Ett exempel är att kristendomen och det “kristna” sättet att leva på var väldigt dominerande förut men har idag vattnats ur och vi tror inte längre att Gud är skaparen av allting och bör därför lydas. Dock finns vissa kristna värdegrunder kvar som exempelvis förespråkar ojämnlikhet mellan könen som får leva kvar då de passar in i den rådande kulturella hegemonin vi har. Resterande kulturer utmanar inte hegemonin på samma sätt som utmanande eller “radikala” ideologier så som feminismen gör exempelvis.

Feminismen ses som radikal, farlig och något som bör bekämpas eftersom den utmanar den rådande samhällsrodningen, dvs kulturella hegemonin. Människor motsätter sig feminsmen pga stenhård indoktrinering från födseln i den rådande dominanta samhällsordningen till den grad  att de inte kan ställa sig utanför den och se att det de försvarar är direkt skadligt för dom själva. När vi talar om feminism kan ordet “hegemoni” bytas ut mot “patriarket” och det blir inte svårt att se varför män och kvinnor motsätter sig en ideologi som kommer skaka om deras ställning i samhället där män på sikt kommer förlora makt medan kvinnor kommer få utvärdera och möjligen förkasta allt de någonsin lärt sig. Hegemonin/Patriarket bör inte ses som en fast form, något som är hugget i sten utan något som är flytande och har möjligheten att förändras och formas om.

Eftersom det rådande dominanta samhället konstant utmanas så måste det hitta ett sätt att undvika revolution. När ideologier så som feminism kommer upp så brukar hegemonin försöka “tvätta” ur de bitar som ses som radikala och samhällsomvandlande genom att acceptera en del. Kvinnor har exempelvis fått rösträtt, mer rätt till sin kropp osv men inget av detta har egentligen ändrat patriarket och den manliga dominansen i samhället. Det som istället har skett är att massorna idag tror att vi lever jämnställt, att alla kan om vi bara vill och att feminister är något en bör akta sig för då det är radikalt och extremt. Vi har fått lite brödsmulor och vi tror att vi är mätta och belåtna, det beror enbart på att vi innan varit svältfödda, nästan döende och då smakar brödsmulor väldigt bra. Det faktum att männen äter upp allt annat och lever som kungar missar vi i vår tacksamhet för det lilla. Min slutsats blir: så länge feminismen ses som något som faktiskt kan störta samhället och göra en förändring så är vi på rätt väg, det är när vi blir en del i normen, en del i strukturer, när vi tystas med brödsmulor som vi måste börja oroa oss!